fredag 27 december 2013

Ny bättre pdf-version av boken! Busenkelt att ladda ner!

Nu finns det en mycket snyggare (och lättare) version av "Vilken Lång och Konstig Resa"-boken i pdf-format!

Det är verkligen jättelätt att ladda ner och läsa pdf-filer, även om du aldrig läst en e-bok i hela ditt liv. Har du öppnat en pdf som du har fått i eposten nån gång? Ungefär så enkelt är det. Gör bara så här:


Högerklicka på länken i första meningen här ovanför, välj "Spara som" (eller "Save as" eller "Save link as" om du kör på engelska).


Välj var du vill spara filen (på skrivbordet till exempel, eller i en egen mapp).


Det kan ta en stund att ladda ner filen, den är drygt 28 mb stor.


Öppna filen från där du sparade den genom att dubbelklicka på den. Om du inte har förinställt hur du vill öppna pdf-filer kan du få välja vilket program du vill öppna den med. Det vanligaste är Adobe Reader, men man kan också använda Adobe Digital Editions eller en mängd andra pdf-läsare (välj i Wikipediartikeln det operativsystem du använder – Windows, Mac etc – och sen länken "viewers") eller läsa direkt i den inbyggda pdf-läsaren i Firefox eller Chrome.


Läs!


Sidnumren i innehållsförteckningen är länkar till rätt plats i boken.


Läs om hetta, fukt och gräl ...


... språkförbistring och roliga skyltar ...


... ekonomi och favoritplatser. Eller nånting annat. Allt finns med!

Läs!

Och du kan förstås göra på precis samma sätt med de andra filerna (.epub och .mobi), fast då finns det andra program som är bättre lämpade att läsa i, mer info här.

lördag 21 december 2013

Travelling Family Cir-cus

Ett inlägg från WorldTrek-bloggen, där vi skrev under resan:

Nu har vi snart varit ute en månad, och det har varit den mest intensiva månaden på länge, kanske i hela våra liv. Vi har varit i fem olika länder och fått otroligt mycket nya intryck, och fått vänja oss vid ett helt annat klimat och andra levnadsförhållanden. Vi har också sakta fått vänja oss vid tanken på att det faktiskt inte är någon vanlig semesterresa vi gör, att vi inte snart ska åka hem igen.

Innan vi reste var det många som lyckönskade oss och tyckte att vi var modiga. Varje gång tänkte jag att det säkert skulle bli tufft, men inte på grund av malaria eller jordbävningar eller pirater, utan för att det blir väldigt intensivt när man reser tillsammans. Det vet nog alla som har rest med en eller flera kompisar! Hur bra vänner man än är kan man ändå gå varandra på nerverna. Och även om man är en familj och vana att bo tillsammans blir det stor skillnad mot att bo ihop hemma. Man tvingas att vara så nära inpå varandra hela tiden. När man är arg eller ledsen finns det inget eget rum att gå in i. Man kan inte bara storma iväg, hur förbannad man än är, när man är på en okänd plats - då måste alla andra i familjen springa efter, för att vi inte får tappa bort varandra.

En annan utmaning är att alla måste anpassa sig och kompromissa mycket, och göra det de andra vill även om man själv skulle föredra att hålla ett helt annat tempo eller göra andra saker.

Nu börjar vi visserligen känna oss tillräckligt resvana för att kunna dela upp oss då och då, men ofta -vill- alla göra samma sak tillsammans och då får vi acceptera att vi blir en egen liten turistgrupp, en cirkuskaravan. (Vi får ofta frågan "You're sick people?" men det är bara för att folket här inte uttalar s i slutet av ord, så vi svarar bara vänligt "Yes, we are six people".)

Ovanor som man kan tolerera i vanliga fall kan bli extra irriterande när man måste vara inpå varandra hela tiden och det märks särskilt när alla är trötta och varma (= ganska ofta här i tropikens 30-40-graders värme!). Det är lite som att stoppa in sex temperamentsfulla astronauter i en rymdkapsel - det blir väldigt hett, trångt och intensivt ibland.

Men samtidigt händer det mycket positiva saker. Vi har redan rensat luften kring några svåra och känsliga saker - visserligen på et stormigt vis, men jag tycker ändå att vi har fått större förståelse för varandras tankar och ståndpunkter. På det hela taget har vi blivit öppnare och lite tydligare mot varandra (för det mesta ;).

Vi har förstås också väldigt kul mellan varven! Det märks att alla blir mer resvana för varje dag: mer avkopplade och en aning klokare. Jag är övertygad om att vi kommer att vara mer sammansvetsade när vi kommer tillbaka (om gud vill och skorna håller, peppar peppar etc.) och att vi kommer att ha lärt oss massor. Inte bara om världen, utan om att vara människa och del av en familj.

onsdag 18 december 2013

Ramses, räddaren i nöden

Ett inlägg från WorldTrek-bloggen, där vi skrev under resan:

Att resa är att vänta en smula, ganska ofta. När vi måste vänta i köer eller på tåg, båtar och bussar brukar vi köra Ramses. Det är en enkel ordlek - en av oss säger ett ord, näste man ska komma på ett nytt ord som börjar på det första ordets sista bokstav. Man kan göra det svårare genom att ha ett tema: ganska lätta som musik eller jättesvåra som lyrik eller berömda kor - men gör man det för svårt blir det tråkigt eftersom varje ord tar hundra år att komma på och de andra hinner somna.

Om man har valt Ramses (musik) kan det till exempel låta så här:

- TrummA!
- Alice CoopeR!
- RocknrolL!
- LalalA!
- AltsaX!
- XylofoN!
- Nehejdu, jag har redan sagt xylofon.
- Okej men då vet jag inget, då får du fortsätta istället, hitta på nånting på X nu din malliga typ ...
- Ja det är jätteenkelt, X!



- och så vidare.

Det där var med våra regler. Gillar man dem inte får man hitta nya på själv!

Vad brukar ni göra för att få tiden att gå på resan?

måndag 16 december 2013

Dear Lonely Planet,

Wuhan, July 30, 2007

Dear Lonely Planet,

Our family is really thankful for all the very useful information and sound advice in your books. Sometimes we just float right through the cities on our journey, surfing upon your books like on a shrimp sandwich (as we Swedes say sometimes)! I have thought many times that we'd be quite lost without them.

However, there are some things I would like you to consider. For example: your maps are (not always, but sometimes) very difficult to read. I should ask someone else to draw the maps. And be much more fastidious in checking that the maps really correspond with the information in the text.

And the Spring International Travel Service on Tibet Road in Shanghai does not sell international tickets - you have to go to the (excellent) Spring International office in 1558 Dingxi Rd if you want flights to Korea, for example.

And the Top Travel agency in Seoul moved to Jongno last Christmas. It can be reached by taking the subway (line 1) to Jonggak, leaving by exit 8. (If you have ever tried to find an address in Seoul on a very hot an humid day you will understand why we felt we wanted a serious talk with your Korea editor that day.)

And the Daoxiangyuan bakery on Shengping Jie in Tai'an does not sell fresh, chunky, chilled sandwiches (tuna, chicken, bacon, ham). Bread and cakes yes, sandwiches no. You really had us fooled there!

Baguo Buyi Fengweijulou in Chengdu is now a Japanese restaurant.

City Hotel Xi'an in Xi'an should not be a favourite! The breakfast is very saddening, and the staff most uncooperative.

There are no buses after 7:30 pm to Shaolin from Zhengzhou. A taxi to Dengfeng costs 560 yuan (on meter) + 25 yuan (motorway toll).

That was all for now!

Kind regards,
the Toss-Finnsiö family from Sweden, on tour around the world for a year


(Ovanstående var ett mail jag aldrig skickade eftersom jag inte lyckades hitta någon kontaktadress till Lonely Planet. Men det säger ganska mycket om hur beroende vi var av deras reseguider, och hur frustrerande det var när informationen inte stämde.)

lördag 14 december 2013

”Vi bloggade oss runt hela jorden”

Det var alltid blandade känslor när telefonen ringde från okänt nummer. Skulle man svara och få betala dyrt på telefonräkningen, bara för att upptäcka att det var nån som ville sälja elavtal? Men den här gången var det en journalist från Aftonbladet Resa, som ville intervjua oss. Det blev en ganska bra artikel.


suddig familj på resa

Familjen Toss skippade vykorten och skrev resedagbok på nätet

Glöm vykort. I dag finns resehälsningen på nätet.
Familjen Toss reste jorden runt – och delade med sig av sina upplevelser till hela världen.
– Bloggen var ett otroligt bra sätt att kommunicera genom, säger Anna Toss.

Hon har nyss landat efter sitt livs resa, jorden runt på tio månader med hela familjen.
Under hela resan har man kunnat följa med på deras väg genom Kambodja, Laos, Kina, Australien, Argentina, Kuba ...
För Anna Toss var det nämligen självklart att packa ner den bärbara datorn i resväskan.
– Det finns massor av skäl. Jag är en skrivande person och är jag med om roliga saker vill jag skriva om det. Det är jättedyrt att ringa och vykort kommer fram om hundra år. För tonåringarna är det ett självklart sätt att kommunicera.
– Dessutom har det varit ett jättebra sätt för oss själva att komma ihåg allt. Så här i efterhand inser man att det hade varit omöjligt att minnas det som hände i början av resan.
På familjens blogg kan man läsa om förberedelserna inför deras långa resa, galna tuk tuk-resor i Bangkok, sömnlösa flygplansnätter, känslan av att vara på väg hem efter tio månader i frivillig exil – och svårigheterna med att blogga i Asien.
– I Kina och Vietnam var bloggprogrammet som jag använder blockerat. Det var inget jag hade räknat med, men jag blev inte heller jättechockad. I många andra länder var uppkopplingen mycket långsammare än vad man är van vid hemifrån. Det är frustrerande när det händer roliga saker som man vill berätta om.
Men internetuppkopplingen var inte det största problemet.
– Det var faktiskt att få tid att hinna skriva, när det hände så mycket roligt hela tiden. Men det var förstås ett trevligt problem.
Förutom alla texter har familjen också lagt ut över 6 000 bilder från resan.
 Har bloggen ersatt det traditionella fotoalbumet?
– Du menar med pappersbilder? Har folk det nu för tiden? Nej, det enda fotoalbum vi kommer ha är det som finns på nätet.
Vad har du för tips till andra som vill blogga från resan?
– Ha inte för höga ambitioner, det viktigaste är ju att ha semester. Använd resedagboken.se om du inte vill starta en egen blogg och flickr.com för att lägga upp bilder.





söndag 8 december 2013

Varför heter boken Vilken lång och konstig resa?

När vi hade varit ute i sex månader kom vi till Ladakh, i den indiska delstaten Jammu-Kashmir, norr om Himalaya. I ett skyltfönster i den lilla staden Leh fick jag syn på en t-shirt i ett skyltfönster. Den hade det här trycket på framsidan:

"WHAT A LONG STRANGE TRIP IT'S BEEN"
Jag kände att jag aldrig hade hållit med en t-shirt så mycket i hela mitt liv.




lördag 7 december 2013

Du som laddar ner boken ...

... skriv gärna en kommentar om att du har gjort det. Om du vill. Det skulle vara roligt att få veta!